Martinaabostom

Jag kan inte skriva just nu om allt som har hänt Maximiliam under hans år. 

Det gör alldeles för ont i mig att bli påmind om allt han gått/går igenom när jag tänker tillbaka. Jag minns allt i detalj och vill så jätte gärna dela med mig av det, fast just nu så kan jag inte. 

Jag lovar att såfort jag känner den minsta ork till att få gråta ut samtidigt som jag skriver så ska jag göra det.

 

Det har vart väldigt mycket sjukhus just nu, ebv kopior som stiger och infektioner & blodförgiftning mm

Han har sövts 3 gånger på 4 veckor och det är en stor risk varje gång han sövs. 

 

Han kämpar på bra & vi tar dagen som den kommer. 

 

Inom kort så lovar jag att fortsätta, men just nu klarar jag inte det.

 

 

Han är så otroligt stark & han är glädjen i mitt liv. Min livs största kärlek!